prinsessaavseptember

Har dock insett att jag på resande fot blir lite extra känslig för yttre omständigheter som annars inte stör mig speciellt mkt. Tex barn. 

Finns alltid en barnfamilj med lite extra jobbiga ungar som man spanar in på perrongen. Man ber en snabb bön för att de INTE ska ha platser nära ens egen. Jag menar, det finns ju trots allt 6 vagnar med typ 80 platser i varje så sådan otur ska man väl inte ha? Känns som att det är mer regel än undantag att när jag väl hittar min plats så sitter så klart ungen jag försökt undvika där. Samma sak hände mig självklart idag. Barnet i fråga pratade dessutom skånska. Kan det bli värre? Jo serru det kan det. Mamman till skåningen läste högt för ungen hela resan. Why God?

Yttre omständighet nr 2. Någon släppte sig. Jo. Och inte en oskyldig, halvt luktfri heller. Tjejen framför mig fick en sådan kväljning att jag trodde hela hennes SJmacka skulle komma upp. Fisa på tåget=ohyffsat.

Fick för övrigt lite Alla Hjärtans-uppvaktning av SJ i form av ett geléhjärta. Sann kärlek..